0

Kinatweeten

Jag hann vara kommunalråd i 4 dagar innan jag blev kontaktad av Sveriges Radio P4 Västmanland. Man vill intervjua mig. Om en tweet jag skrev. För 8 månader sen. Hoppla. "Vad har jag nu skrivit för dumt" tänkte jag. Scrollar tillbaka mitt eviga flöde av gnäll på hockeylaget och tramsiga oneliners för att hitta de aktuella tweetsen. 



Vid en första anblick, såhär 8 månader senare kan det se både hårt och provokativt ut. Ångrar jag dessa? Verkligen inte. Är det lite svårt att diskutera enskilda tweets tagna ur en kontext 8 månader senare? Jo, men inte omöjligt. Så here goes.


Först av allt behöver vi förklara lite twitter-logik. Twitter är som ni kanske vet en social-mediaplattform som fungerar som en mikroblogg som används i princip för att realtidskommentera samtiden och aktuella händelser. Det går fort på twitter och du har ett begränsat antal tecken att använda. De förutsättningarna gör att twitter knappast är känt för att vara ett forum för långa, välbalanserade och delikata formuleringar eller utvecklade resonemang.


Det andra man behöver veta är kontexten.


Den 14 mars i år bokstavligen talat bombaderades svensk media om uppgifter att Kina kritiserade Sverige för sin hantering av Covid-19. Man menade att Sverige kapitulerat mot viruset och nu i princip erbjöd en fristad för viruset där de kunde växa sig starkt för att sedan "angripa" övriga världen. Sverige borde fördömas av EU och det internationella samfundet. 


Den kinesiska tidningen Global Times, en tidning som ägs och kontrolleras av det kinesiska kommunistpartiet, kritiserade alltså i en ledartext Sverige för sin coronahantering. Nedan ett axplock från svenska medier den 14 mars. 

Svensk media återpublicerade den här kinesiska regimkontrollerade tidningens ledartext på bred front.

 

Och det är i det avseende jag valde att kritisera Kina. För om Kina genuint och allvarligt velat arbeta med att bekämpa Covid-19, och för den delen arbeta för att förhindra virussmitta som denna så finns det väldigt väldigt mycket (förutom att avskaffa sin diktatur och bli en demokrati) man skulle kunna göra. Det jag valde att inrikta mig på var att kritisera regimens katastrofalt bristande livsmedelshantering och djurskyddslagstiftning. De så kallade "wet-markets" i Kina där man bedriver handel med levande vilda djur, tillagad mat, seafood, slaktar djur på plats och så vidare är ett reellt problem gällande att förebygga och begränsa pandemier. 


Det är dessutom så att det inte är första gången virus sprids på grund av den här huvudlösa hanteringen av djur och livsmedel. Redan 2014 varnade Svenska Folkhälsomyndigheten i samband med Fågelinfluensan för dessa wetmarkets. Är dessa marknader den enda hotspoten och orsaka för smitta och just den här? Såklart inte. Är min tweet en smula tillspetsad? Självfallet. Skulle jag kunnat utveckla det mycket bättre? Förmodligen. Men det gör jag här och nu. 


Min poäng var att en regim som knappast är kända för sin öppenhet och transparens skulle uppmana omvärlden att fördöma Sverige när man på intet sätt hade sin egna rygg fri är både anmärkningsvärt och en smula hycklande. 


Syftar min tweet att svartmåla det kinesiska folket? Inte alls. Jag har ingen kritik gentemot den kinesiska befolkningen. Min kritik riktar sig mot den kinesiska staten och dess myndigheter.


Den andra tweeten jag skrev är en direkt fortsättning på den första. Men här väljer jag att kritisera, faktiskt i första hand, svensk media i allmänhet men främst Ekot i synnerhet för en väldigt problematisk publicering. I SÄPOs årsbok slår myndigheten fast och konstaterar att "främmande makt bedriver påverkansoperationer i, och mot, Sverige. Att man försöker underminera våra grundläggande demokratiska fri- och rättigheter och försöker påverka opinionen. I SÄPOs rapport pekas specifikt Kina och Ryssland ut som dessa aktörer. Det är heller ingen hemlighet att den kinesiska regimen och Sveriges relationer till varandra avsevärt försämras de senaste åren, en stor orsak till detta är kinas fängslade av Giu Minhai och deras konsekventa överträdelser av de grundläggande mänskliga rättigheterna. 


Min poäng, även om den är ganska hård, att vi i Sverige inte får vara naiva när det gäller saker som påverkansoperationer gentemot vårt samhälle. Och här behöver vi alla faktiskt tänka till. Vem är avsändare av ett budskap och vems budskap är det man levererar? I detta fall vi diskuterar så vet vi, att budskapet kommer från en ledarsida i en tidning som kontrolleras av det kinesiska kommunistpartiet. 


Så. Där är motivet och bakgrunden för de två tweetsen som skrevs den 14 mars i år. Under intervjun frågade reportern om jag inte har ett särskilt ansvar för att uttrycka mig mer balanserat, om jag inte bidrar till "ökad rasism mot östasiater" och om det är bra om jag som förtroendevald skriver sånt. 


För det första; jag var vare sig kommunalråd eller uttryckte mig som en officiell representant för Sverige när jag skrev dessa två tweets. Inte för att det spelar någon roll. Jag har inte någon annan uppfattning idag än när jag skrev det. I min värld är det givet att motverka alla former av diktaturer och odemokratiska styrelseskick vid varje givet tillfälle. Som svensk så har jag precis de rättigheter som det kinesiska folket saknar, rätten att få uttrycka mig och rikta kritik utan att riskera repressalier. Att en diktatur kommer med grundlösa och osanna påståenden måste bemötas. 


För det andra; Måste jag inte som förtroendevald och politiker uttrycka mig mer delikat? Det blir ju en motfråga direkt där känner jag. Ska jag uttrycka mig som jag uttrycker mig eller ska jag uttrycka mig enligt någon konstig politikermall? Jag pratar som jag pratar. Twitter är för mig det sociala media som återspeglar talspråk bäst, jag är ganska hård och bordus i min kommunikation stundtals. Gilla det eller hata det men det är sån jag är som person. Jag tycker man ska kalla en spade för spade.


För det tredje; Bidrar jag till ökad rasism? Verkligen inte! Jag kritiserar vare sig det östasiater i allmänhet eller det kinesiska folket i synnerhet. Det jag kritiserar är den kinesiska regimen och odemokratier i världen. Det är en väldigt stor skillnad på sak och person. Om jag kritiserar staten Kina för att ha en bedrövlig livsmedel- och djurrättslagstiftning så är det inte att likställa det som kritik mot vanliga kineser som försöker leva sina liv. 


Och avslutningsvis för det fjärde; Är det bra att jag skriver sånt här? Jag tycker alltid det är bra att man tar alla tillfällen att lyfta och argumentera för demokrati och emot förtryck. Jag tycker alltid det är bra att poängtera vikten av källkritik och våga ifrågasätta vad agendan egentligen är.


Radion bad mig kommentera Moderaternas oppostionsråd Elisabeth Unell som kommenterat det här med någonting i stil med att det är en "Trumpifiering av politiken". Jag har egentligen ingen direkt kommentar till det. Att kritisera en diktatur som grundlöst kommer med svepande anklagelser och påminna om källkritik är i min värld snarare motsatsen till Trumpifiering. Om hon tycker det så får det stå för henne. 


Uppdatering 11/11:

I samband med detta hade man plockat fram tweets där jag, vare sig elegant eller snillrikt formulerat, går ganska hårt åt både motståndarlag och domare när VIK hockey har spelat ishockey. Kunde jag låtit bli i exempelvis en av de 7 år gamla tweetsen kalla motståndarlaget och domaren för clowner? Ja. Det borde jag. Men likt alla som någon gång engagerat sig i en sport, följer ett lag eller brinner starkt för ett intresse vet att halva grejen är just känslorna. Just ishockey är en känslosport. Och jag är en väldigt stor VIK Supporter. När klubben förlorar lider jag. När klubben vinner är jag överlycklig. Det må vara fånigt och banalt, men sådan är idrotten. Jag kommer alltid vara partisk när det gäller ishockey, och om mitt lag förlorar så är det alltid någon annans fel :) Men kommer jag fortsätta skriva såna tweets? Nej, jag ska försöka avstå från mina känsloyttringar gällande sport. Kommer jag fortsätta skriva vad jag tycker och tänker om saker och ting? Absolut. Man må inte alltid hålla med mig i sak, eller ens gillar tonen jag skriver i, och det är okej. Men att jag ska sluta vara jag kommer inte ske. 



0

Ödmjukhet och förväntan...

Den 5 november 2020 valdes jag till kommunalråd i Västerås. Det är nog det största och finaste, näst efter min dotters födelse, jag upplevt. Jag är extremt ödmjuk, rörd och förväntansfull för detta uppdrag. Och i samband med detta väljer jag av att damma av den här gamla bloggen. Jag behöver på något vis ett ställe att få utlopp för mina tankar och tyckande. När det rör politik i allmänhet, och lokal västeråspolitik i synnerhet. 

Och jag vill väldigt gärna kommunicera med Er! Har ni tankar och ideér eller bara vill lyfta en viktig fråga. Tveka inte att ta kontakt. Är det något som jag tycker är viktigt så är det att vara tillgänglig. En titel är bara en titel, men ett uppdrag förpliktigar. Jag representerar er!


* * *


Idag är det Måndag. Pandemin håller fortfarande världen i ett grepp. Ett för övrigt hårdnande grepp då smittspridningen ökar i Västmanland. Det må vara tjatigt men vi har inget alternativ; vi måste hålla i och hålla ut tillsammans. Hålla avstånd, Tvätta händer, Vara hemma när vi är sjuka och Undvik folksamlingar.

Just det sista är det ju si och så med. I många köpcentrum märker man inte att en global pandemi fortgår. Vi måste skärpa oss. Det är faktiskt, på liv och död. Ju bättre vi klarar av att vara disciplinerade nu, desto större chans att fler får fira jul och nyår med sina nära och kära, friska och krya. Så tänk till. En gång till.





0

Kommentatorsfältens försvinnande...

Så har då även min lokaltidning den liberala tidningen VLT också stängt sitt kommentatorsfält. (Se motivering här). Inte en dag för tidigt om du frågar mig. Anonyma kommentatorsfält är nog en av de värsta uppfinningarna som gjorts. Och då är jag ändå en extrem förespråkare av det fria ordet.

Men alla människor som av någon anledning råkat på en kommentatorsfunktion på exempelvis media vet vad jag pratar om. Denna avgrundshets, rasism och misogyni som frodas på dessa fält är skrämmande. Det hetsas, det uppviglas, det ljugs och det påstås. Helt utom kontroll.

Jag vet inte hur många gånger jag läst en bra artikel för att sen sätta kaffet i vrångstrupen när man snubblat över några av de, ofta ganska hemska och råa, kommentarer som fått finnas.

Läste en rapport för några år sedan som visade på hur extremt få människor som faktiskt kommenterar artiklar. Oftast är det några få personer. Som skriver igen, igen och igen. Såklart under olika namn men oftast med samma "argument".

Jag ställer mig upp och gratulerar VLT till ett klokt beslut. Fri och öppen debatt ska värnas, men hat-träsk som omodererade kommentatorsfält måste bort. Allt för många gömmer sig bakom sina anonyma hat-konton och kidnappar yttrandefriheten. Jag tycker som så; bara för att du har rätt att tycka vad du vill, betyder det inte att du har rätt att skriva det överallt.


0

Kommentar till regeringens vårprop

Idag presenterade regeringen några nyheter ur den kommande vårändringspropositionen.

Att det äntligen kommer en satsning på bemanningen inom äldreomsorgen (1 miljard kronor nationellt) ser jag i egenskap av ordförande för den kommunala utföraren av äldreomsorg i Västerås som en extremt välkommen nyhet.

Personalen är det viktigaste vi har för att kunna leverera en trygg, värdig och kompetent omsorg. Att känna att man har tid för sitt uppdrag och inte desperat behöver springa mellan för hinna och inte hinna leverera det där lilla extra som är så viktigt i mötet mellan människor är vansinnigt viktigt och en stor kvalitetshöjning. 

Satsningen innebär också ytterligare en förstärkning i arbete med att förbättra villkoren och jämställdheten inom arbetet i denna kvinnodominerade bransch. Lägg till den lokala satsningen på önskad tjänstgöringsgrad och rätten till heltid så har vi kommit en bit på vägen.

Bra!

Det finns fortfarande andra utmaningar som är lika viktiga. Se över kvalitetssystem och ersättningsmodeller. Hur ska vi klara de höga ambitionerna med mindre eller samma resurser utan att kvalitén urholkas och vilka krav kan och ska vi egentligen ställa på den kommunala respektive alternativa utföraren.....MEN....idag gläds jag åt den nationella satsningen, och hoppas att detta bara var det första steget....

0

Premiäranförande i fullmäktige 27/11-14

Det är så mycket som händer så man glömmer av att uppdatera bloggen.

För en tid sedan (närmare bestämt den 27 november) höll jag ett första anförande i fullmäktige om rätt till heltid. Tänker ju självklart att jag måste lägga upp det här.



Talade ordet som gäller osv osv.

"Ordförande, fullmäktige och Västeråsare!
Gång efter gång kan man läsa i media att vård och omsorgsarbetn är en framtidsbransch. Mångt och mycket beroende av att vi blir fler och fler äldre. Siffror från SKL, Sveriges kommuner och landsting, visar att inom en snar tid kommer man behöva rekrytera över 420 000 personer i hela riket för ökade behov i välfärden.

De fina framtidsutsikterna till trots, och trots betoningen av vikten av arbetet, så lämnar den historiska hanteringen av denna framtidsbransch mycket att önska och på sikt underminerar detta möjligheten att kunna möta behovet av personal. Främst handlar det om arbetsvillkoren för dessa människor. Det är en ansenlig mängd personer, främst kvinnor, som tvingas jobba ofrivillig deltid. Individer vi finner ute på våra äldreboenden och i hemtjänsten. Individer som tar hand om det käraste vi har; våra mammor och pappor, våra barn och släktingar.

Alla har rätt till schyssta arbetsvillkor och att kunna leva på sin lön. Därför ser jag satsningen på önskad tjänstgöringsgrad som extra viktig och prioriterad. Det här är en insats vi måste klara av och kunna växla upp. Inte bara för att kunna leva upp till vår ambition att vara en attraktiv arbetsgivare och förmågan att kunna rekrytera personal till våra verksamheter, utan också ur ett jämställdhetsperspektiv. 

Det är ju inte av en slump att det är främst på vård och omsorgssidan arbetsvillkoren traditionellt sett är dåliga. Inom den förvaltning jag själv har förmånen och privilegiet att presidera över, Pro Aros, utgör kvinnor 85,6% av det totala antalet anställda. Liknande utveckling ser vi överallt. Där kvinnor är överrepresenterade är arbetsvillkoren sämre, och då främst inom vård och omsorg.

Nu behöver vi vända den utvecklingen. Och därför behövs önskad tjänstgöringsgrad. Och jag är glad över det fokus man satt att det inte ska ske genom att antalet delade turer ökar. Delade turer är en förlegad rest som snarare innebär en försämring än förbättring när det gäller att få en dräglig arbetsmiljö och saboterar möjligheten att vara en attraktiv arbetsgivare. 
Tack."

0

Valrörelseepilog och vägen framåt…


Så både kom och gick valrörelsen. Sakteligen börjar vardagen återigen göra sig påmind, och även om det ligger några skälvande valrörelseretoriska utspel kvar och skvalpar från både höger och vänster så börjar både samtalsklimatet och arbetet återgå till någon form av politiskt normaltillstånd.

 
Västerås har en ny majoritet. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna bildade tillsammans det nya styret. Det är en ny konstellation som inte samarbetat med varandra förut. Men allting har hittills gått bra. Man enades om ett 130-punktsprogram som nu ligger som utgångspunkt för det politiska arbetet i Västerås. 

Själv är man ganska nöjd med tanke på hur stor del av programmet som är direkt taget ur S valmanifest. Vi gick ut och sökte mandat för vårt program och kan nu sjösätta en så stor del av det. Bra där.

Kommunalpolitik är för övrigt väldigt pragmatisk i sin natur. För att raljera lite så handlar det väldigt mycket om att drifta förskolor och bygga vägar. Och det brukar överlag finnas en ganska liten ideologisk motsättning i de praktiska frågorna. 

Just nu är man i slutet på en väldigt intensiv arbetsperiod. Direkt efter valnatten påbörjades sonderingar, som övergick i förhandlingar, som övergick i programarbete som övergick till budgetarbete. Och det är där vi är nu. Några timmar ifrån att presentera majoritetens förslag till budget. Lägg då till en ny majoritet där vissa rutiner är helt nya eller inte hunnit sätta sig så kan man utläsa att det varit en helt överhektisk höst som varit väldigt påfrestande. Jag kan säga att jag ser med tillförsikt fram emot en period av ”vardagslunk” för att både mentalt och fysiskt hinna ifatt och samla ihop sig igen.

För egen del så innebar valet också en i viss mån ny roll för mig. Den som förtroendevald. Jag valdes in som ersättare till Västerås kommunfullmäktige och fick den stora äran att bli ordförande för proAros, Västerås kommunala vård- och omsorgsutförare. Det är ett uppdrag med många utmaningar; där huvudfokuset ligger på att säkerställa att kvaliteten av vård och omsorg är av yttersta klass. Men också att kunna säkerställa detta med en budget i balans. Får nog skäl att återkomma runt detta ämne.

Nu när valrörelsen är slut så har jag någon form av förhoppning att kunna öka bloggandet igen. Ta det inte som ett löfte dock ;)

6

Västmanland brinner. Kliv upp från sandlådan!

"Den största branden i modern tid". Kvällstidningarnas rubriker är sensationella. Och det som händer är sensationellt.

Västmanland, mitt Västmanland, står i brand. De skogar jag vandrat i så många gånger. De orter man regelbundet är i, besöker och åker igenom är hotade av eld och evakuering. I Västerås, några mil bortom eldinfernot ligger det en påtaglig branddoft. Stundvis bäddas stan in i en tät rökdimma. Som en kuslig påminnelse om vad som pågår. Surret från helikoptrar och flygplan som arbetar nästintill dygnet runt är ständigt där. Det är som västmanlänning omöjligt att inte vara berörd.

Människoliv har krävts. Enorma värden, av både ekonomisk och emotionell art har gått upp i rök. Folk har flytt, fått kommit tillbaka och flytt igen. Det är nog svårt att riktigt förstå den tragedi många av dom i det direkt drabbade områdena har drabbats av.

Den allmänna känslan här är dock att vi stolta står upp för varandra. Västmanlänningar (och folk från hela landet) har engagerat sig frivilligt en masse. Förnödenheter, evakueringsplatser, fysiska insatser, näringslivet, jordbruket, kommuner, landsting. Alla gör det man kan med det man har. Det gör mig stolt. Och glad. Och ger en stark framtidstro.

Det kommer komma en tid att dissekera hur och varför det hela började. Vems är felet? Vad kunde man gjort bättre? En del av dessa diskussioner pågår redan. Har vi tillräcklig helikopterberedskap? Varför har inte försvaret en bättre kapacitet att gå in med aktiva resurser? Det är inte så konstigt att ens första ryggmärgsreflex blir "hur kan detta hända?!"

Foto: DN

Och visst, det går att diskutera resurser och en långtgående havererad krisberedskap i Sverige (vi pratar de senaste 20 åren), även om fokus på att få själva elden under kontroll självklart är mer prioriterat och intressant. Men människor agerar inte alltid helt rationellt under kris (undertecknad inkluderad).

Men något som får mig att för en stund tappa glädjen över människors solidaritet är när partister, från hela skalan använder denna katastrof för att kasta pajer på varandra fram och tillbaka.

"Vem får besöka och varför?" "Varför besöker inte XX?" "Varför besöker YY?" "Det är ZZ fel!" "Nu ser ni! Vi behöver flygplatser!" "Flygplatser släcker inte bränder!" "DD gör fel!" "OO hade kunnat gjort allting annorlunda!"

Sluta nu. Detta är verkligen inget tillfälle som är ett "ah! möjlighet att plocka politiska poäng"-tillfällen.

Det är dyrköpta poäng kan jag meddela. Skulle man ta de senaste dygnets twitterflöde och skriva ut det och åka till brandområdet och visa upp för de frivilliga, hjältarna i släckinsatsen och de drabbade boende och företagarna skulle man förmodligen åka på en snyting.

Uttalanden, politiska poäng på presskonferenser och talepunkter räddar varken liv eller släcker bränder.

Låt oss få branden åtminstone under kontroll och människor tillbaka till sina hem innan pajkastningen börjar.

Kontrasterna är ganska stora. Träffade den centerpartistiska gruppledaren på  morgonen. Vi satt en stund och pratade om det inträffade. Det vi diskuterade var oron, för vänner, bekanta, för skogen. Vikten av räddningsinsatsen och om sammanhållningen.

Det fanns inte på kartan att börja kasta politiska floskler på varandra, och då ska jag i all ärlighet villigt erkänna att vanligtvis inte drar mig för att debattera eller kritisera alliansföreträdare i allmänhet och centerpartister i synnerhet.

Vi dryftade också ämnet om besök. Bägge var rörande överens om att besöken var bra. Att Löfven besökte det socialdemokratiska kommunalrådet Åsa Eriksson och stöttade henne i det som jag bara kan anta är den största kris hon varit tvungen att hantera som kommunalråd. Att Eskil Erlandsson (C) och Karin Enström (M) på plats orienterade sig om läget. Till och med att kungen var där och visade sympati med de drabbade. Och då är jag inte ens rojalist.

Kontrasten till den politiska debatten var ganska slående när man några minuter senare går in på twitter och läser hur alla sidor sitter och pekar finger åt varandra om vem som är mest opportunistisk.

Till alla er vill jag bara säga: Kliv upp från sandlådan!
Debattera gärna krisberedskap och hur man i framtiden kan undvika såna här katastrofer. Diskutera insatsen. Bidra med det ni kan bidra till för släckinsatsen. Uppmärksamma de hjältar till män och kvinnor som sliter dygnet runt i de västmanländska skogarna för att bekämpa elden.  Men sluta försöka plocka billiga poänger i sandlådan.

Det återstår också att se hur stor debattviljan är när väl själva elden är under kontroll. Kommer "vems-fel-debatten" vara lika aktiv då?